Bewertung von Sjalen im Detail
Sjalen(41)
Skåne, Schweden90%
Under ett kortare Londonbesök än vanligt ville vi bo lite centralare än tidigare men eftersom London är känt för sina nerslitna budgethotell och en allmänt dyr hotellstad så är det svårt att våga chansa på medelklasshotellen som ibland är rena floppar trots fina hemsidor och höga priser. Jag har tidigare bott på allt från helslitet och vandrarhemsaktigt mitt i smeten till riktigt hyfsade hotell men då i områden jag nu börjar känna mig trött på. Eftersom vi tidigare varit nöjda med kedjan Premier Inn så beslöt vi att prova ännu ett av deras hotell av ren nyfikenhet för där vet man någorlunda vad man får även om det är lite småtrist med kedjekoncept. Vi hade några helt okej dagar på County Hall och att det blev just detta vi provade beror på läget som verkligen är mitt i smeten mellan parlamentet och Waterloo. Eftersom det låg så centralt så var priserna rejält höjda jämfört med Premier Inn längre ut i Kensington och liknande men fortfarande billigare än övriga hotell i samma område med samma service. Vi fick ungefär det vi förväntade oss av ett Premier Inn och läget är toppen - speciellt för den som aldrig varit i London förr. Däremot fanns det en och annan detalj de kunde få jobba på.
Premier Inn London County Hall7
Einzelbewertung
-
Zimmer
[mehr][weniger]
-
Größe
-
Sauberkeit
-
Ausstattung
-
Zustand (gut erhalten etc.)
-
Design/ Flair Zimmer
-
Ausblick
-
Vi bokade ett familjerum men var trots detta förvånade att få ett med europeiska mått mätt riktigt stort rum med massor av plats till bagage för ibland betyder familjerum bara att det finns fler sängplatser. Här hade de tänkt på att man faktiskt ska kunna ANDAS också. Fast det visade sig trots allt att det var lite si och så med det under högsommaren för rummet var hiskligt varmt. Dessutom gick fönstrena bara att ställa på glänt (och öppna fönster här gör att man hör en hel del av flygplanen mot Heathrow och annat) så det kom inte mycket luft in den vägen även om det hjälpte lite. Däremot hade de ställt in en stor fläkt att använda så de var medvetna om att rummen kan bli varma och efter ett tag hade man vant sig någorlunda dessutom. Rummet var annars rent och i bra skick - det enda vi stördes rejält av var att de gjort något med rören eller liknande för badrummet hade en minst sagt underlig doft nästan som av bränt gummi under hela vår vistelse. Först trodde vi att det var för att de höll på att renovera delar av huset och kanske hade lagt nya silikonlister men sådana brukar ju inte lukta så och snart upptäckte vi att det ändå inte var sprillans nytt även om det var fräscht. Kanske hade det trots allt med själva renoveringen att göra för man kunde känna doften i svag form redan i vår korridor men inte i de andra korridorerna. Det gick att uthärda men särskilt gott luktade det inte.
Premier Inns rum ser alla likadana ut i möblemanget. En för kedjan egen säng som är riktigt skön (men hög om det är ett problem för dig) och bäddad med det obligatoriska lila "Premier Inn-bandet" vid sängänden, ett skrivbordskomplex med hyllor i IKEA-imiterad stil där det finns plats för telefonen, hårtorken, eluttagen, kassaskåp (som kostade pengar!) och inte minst vattenkokaren och tebrickan. Förutom detta hade vårt rum lite extra plats för ytterkläderna. Rummet hade också TV och på den visades alla större engelska kanaler och till min glädje hade den text-TV och radiokanaler inkluderade.
Man bor i kvarteret som tidigare hyste Londons stadsförvaltning och nu har två hotell, akvarium, biljettkontor till London Eye och lite annat och vår utsikt var över den innergård som finns mellan Premier Inns alla rum. En typiskt brittisk mörk innergård i gult tegel i många våningar men större än vanligt på grund av alla gamla kontor. Inte den mest inspirerande utsikten alltså men lyfte man på huvudet så såg man toppen av London Eye ovanför byggnaden vilket påminde en om hur centralt man bodde. Kanske finns det rum med utsikt mot parken i närheten eller gatan utanför vilket hade varit roligare.
-
Hoteleinrichtungen
[mehr][weniger]
-
Erscheinungsbild/ Architektur
-
Atmosphäre/ Flair Lobby
-
Gesamtzustand
-
Rezeption/ Organisation
-
Personal (Freundlichkeit/ Service)
-
Hotelbar
-
Utseendet var alltså ett stort gult tegelkomplex på utsidan medan insidan som tidigare varit kontor målats om i Premier Inns färger - korridorerna på deras hotell påminner mig alltid om en brittisk studentkorridor eller liknande. Här myllrar det på de hotell jag provat alltid omkring lilaklädda städerskor som glatt hälsar på gästerna så någon personalbrist finns det inte även om man kan undra vad de har i lön när de är så många (och som vanligt i Londons serviceindustri alltid utgörs av de senaste invandrarnationaliteterna så just under vårt besök var 75% östeuropéer). Jag vet inte hur många rum hotellet har och vågar inte ens uppskatta det men det är många så man förstår att de behövs och vi gick långa kringelikrokar för att komma till vårt rum (332). Hotellet har två hissar vilka man på nedervåningen vid receptionen måste aktivera med sitt nyckelkort men uppifrån fungerar den med vanlig knapptryckning.
Receptionen är öppen och välkomnande men inte särskilt mysig utan också den i samma anonyma men igenkänningsbara stil. Personalen här drillas i konceptet Premier Inn och det märks - ibland skickar huvudkontoret ut frågeformulär till mig efter att jag bott på kedjan och frågar om personalen gjort X eller Y vid sitt bemötande av mig. Det hela känns lite trist vid det här laget men man vet att man får service. På just det här hotellet satt precis som vanligt i just London ett antal receptionister från i stort sett hela världen - också de i sina lila uniformer - och var effektivt utfrågande och informerande men mer robotrabblande än personliga och jag kan inte hjälpa att det drar ner betyget lite för mig trots att jag alltså vet vad jag får på ett Premier Inn. Man informeras bland annat om de olika garantier hotellen ger för en god natts sömn samt frukost om man betalar extra för den vid incheckningen eller bokningen.
Hotellbaren är en isolerad ände av restaurangen som på morgonen är frukostmatsal och kvällstid erbjuder middagar. Här öppnas en bardisk och jag måste säga att detta var en betydligt bättre bar jämfört med den lilla som fanns i Kensington. Utbudet var roligare helt enkelt (även om sortimentet inte alls närmade sig en riktig bar) men det beror nog mest på att de kunnat utnyttja ytorna. Här finns också en stor TV som visade sport. Stämningen var avslappnad och trevlig även om den ene barkillen kanske inte hade där att göra - han tappade en citron på bardisken när han gjorde en drink till någon och tog då bara upp den och lade den i drinken...
-
Essen und Trinken
[mehr][weniger]
-
Vielfalt des Speisenangebots
-
Qualität des Speiseangebots
-
Getränkeangebot
-
Bedienung/ Service
-
Vi åt aldrig middag här men kvällsmenyn såg ganska identisk ut med den vi sett i St Austell några veckor tidigare fast utan buffel och andra grejer de hittar på landet i Cornwall. Som vanligt är alltså även denna förutsägbar om man kan konceptet men brukar vara en meny som har något för alla smaker. Kvaliteten är helt okej men knappast toppen och detta gäller naturligtvis även frukosten. Tar man en engelsk frukost så är t.ex. korvarna inte i närheten av de stora, mjuka Lincolnshires och andra man får i vanliga fall utan rätt små och sega. Äggen steks i en rund form för de kommer alla ut perfekta och baconet är inte lika stort och tjockt som på en bed & brekfast med lite stolthet. Men det går ner utan knot liksom de cornflakes, yoghurtar, juice, fruktbitar och annat man kan hitta på buffén och man kan också be om havregrynsgröt.
Precis som i Kensington så tar man allt själv inklusive te och kaffe och det irriterade mig lite att det inte var dukat med åtminstone tekoppar - speciellt eftersom matsalen här kändes rätt trång och långsmal med tanke på allt folk man har plats för i korridorerna. Överallt satt det folk vilken tid man än kom ner och en servitör fick förutom att stryka ens namn på frukostlistan även visa en till ett ledigt bord. Det var lite förvånande att man fick be om varm choklad som inte fanns utplacerat någonstans trots alla barn som bodde här. Denna var dessutom gjord på ganska mörk choklad och ingen höjdare för tioåringen. Jag själv hittade heller inga kokta ägg vilket man normalt gör på bufféer även på dessa hotell.
Plocka undan var personalen ganska bra på men inte så bra att nyanlända alltid kunde sätta sig vid avtorkade bord. Däremot var de alltid trevliga och tillmötesgående och fixade extrasakerna man bad om snabbt.
-
Lage und Umgebung
[mehr][weniger]
-
Lage (Stadthotel)
-
Verkehrsanbindung
-
Einkaufsmöglichkeiten
-
Kulturelle Angebote
-
Nachtleben/ Ausgehmöglichkeiten
-
Ruhige Lage (kein Baulärm etc.)
-
Läget är supercentralt - man går bara gatan fram och runt hörnet så är man vid Westminster Bridge med Big Ben rakt framför sig på andra sidan Themsen. Åt andra hållet går man runt hörnet ut på kajen vid Themsen så är man vid London Eye och tar sig ganska snabbt promenadvägen vidare upp på bron till Charing Cross och vidare till Trafalgar Square med fina fotomöjligheter på vägen. Man kan också bara fortsätta in mot Waterloo station så träffar man efter bara ett par minuter på en av dess tunnelbanenedgångar med flera linjer in till olika delar av staden (Bakerloo, Northern, Waterloo & City och Jubilee line). Som jag redan sagt så hade vi utsikt mot London Eye från rummet och det stora hjulet står alltså till och med i samma kvarter så förutom att hotellet känns barnvänligt med sin frukostbuffé och sina familjerum så har föräldrar här ytterligare en anledning att kanske välja detta hotell om man vill åka en tur upp i skyn. Alldeles i närheten av allt detta finns dessutom en relativt stor lekplats, en karusell och flera gatumusikanter och underhållare. London Duck Tours som gör turer med gula amfibiebilar både på Westminsters gator och ner i Themsen har också sin utgångspunkt alldeles utanför hotellet.
Ingenstans är tyst i centrala London och här har man förutom trafiken runt Waterloo station även inflygningsrutten till Heathrow ovanför sig så man hör plan till långt in på kvällen men de har aldrig stört mig utan är mer ett av mina mer typiska Londonljud. Hotellet har dubbelglasfönster så vi sov som små barn utan att störas.
Shopping, nja. Här finns några souvenirbutiker på väg till Waterloo men området är inte känt som något shoppingområde och i närheten ligger alltså London Eye, parlamentet och dessutom South Bank med sina teatrar och små jazzklubbar så det är inte direkt nära till de roliga shoppinggatorna. Däremot får den kulturintresserade alltså sig en del till livs i närheten med konserthus och teaterscen och små musikklubbar under järnvägsarkaderna. Det är heller som sagt inte någon vansinnigt lång gångväg till West End om man går över Themsen och vidare till Charing Cross Road eller The Strand och Covent Garden. Där hittar man ju också en hel del nattliv. Den som gillar klubbande och roliga spelningar är också här i Waterloo relativt nära Brixton med sin alternativa stil och många klubbar.
